Vi behöver sluta utbilda chefer och börja utveckla förutsättningarna för ledarskap

Kraven på dagens chefer är höga. De ska skapa engagemang, driva förändring, kommunicera tydligt, bygga psykologisk trygghet, utveckla verksamheten och samtidigt leverera på allt högre krav på kvalitet och effektivitet. När något av detta inte fungerar är lösningen ganska förutsägbar: vi utbildar cheferna lite till. Men tänk om det inte är mer kunskap de behöver? Tänk om en av de viktigaste frågorna för framtidens arbetsliv i stället är vilka förutsättningar vi ger människor att faktiskt leda? 

Kunskap är inte samma sak som förändring 
Missförstå mig rätt. Ledarskapsutbildning behövs. Men forskning om lärande och transfer pekar på något som borde få större konsekvenser för hur vi arbetar med ledarskapsutveckling: det avgörande är inte bara vad som händer under utbildningen, utan vad som händer när chefen kommer tillbaka till jobbet. 

Det är där ledarskapet faktiskt utövas. 

I mötet som behöver prioriteras om. I samtalet med medarbetaren som tappat energi. I förändringen som behöver förklaras en gång till. I beslutet om vad gruppen ska göra och, minst lika viktigt, vad den ska sluta göra. 

Därför behöver vi flytta perspektivet från ”Vad behöver våra chefer lära sig?” till ”Vad behöver vara på plats för att våra chefer ska kunna göra det vi förväntar oss av dem?” 

Chefer behöver förutsättningar, inte bara förväntningar 
I många organisationer är ambitionerna kring ledarskapet höga. Problemet uppstår när förväntningarna på chefen växer snabbare än förutsättningarna att leva upp till dem. 

• Hur många medarbetare ansvarar chefen för?  

• Hur mycket tid går åt till administration? Vilket mandat finns att prioritera? Vilket stöd får chefen från sin egen chef?  

• Och vad händer när målkonflikter uppstår som den enskilda chefen faktiskt inte kan lösa? 

Det här är ledarskapsfrågor lika mycket som förmågan att ge feedback eller hålla ett bra medarbetarsamtal. 

Hållbart ledarskap kan inte bygga på organisatoriska superhjältar som ska kompensera för otydliga strukturer, orimliga uppdrag eller bristande prioriteringar. 

Från utbildning till vardagsförändring 
Därför behöver vi flytta utvecklingsarbetet närmare vardagen. Från punktinsatser till processer. Från inspiration till träning. Från modeller till konkreta beteenden. 

Och framför allt från frågan ”Har vi genomfört utbildningen?” till ”Vad gör vi annorlunda nu?” 

För det är först när utvecklingen märks i mötena, samtalen, prioriteringarna och beteendena som den börjar göra verklig skillnad. 

Det här är några av de frågor som vi tror kommer att forma framtidens arbetsliv. Detta och mycket mer kommer vi att prata om på vår scen under Personal & Chef. Kom gärna förbi, lyssna, utmana oss och tänk tillsammans med oss. 

Vi ses på mässan!